Min framgångssaga (och min rant om framgångshistorier) Vill du veta hur jag lyckades i poker? Jag blev intresserad av spelet och jobbade stenhårt på det. Jag anställde de bästa coacherna jag kunde hitta och tog till mig allt de lärde mig. Jag studerade – men bara när jag kände mig motiverad och följde min naturliga drivkraft och passion i stället för att tvinga mig själv genom slit. Jag älskade spelet, så arbetet kändes aldrig som ett arbete. Jag omgav mig med rätt människor. Andra spelare som delade min besatthet och pushade mig att bli bättre. Vi tillbringade timmar med att dissekera händer, utmana varandras antaganden och bygga upp varandra. Jag var disciplinerad och såg till att inte jaga förluster. Jag analyserade mitt spel hela tiden, identifierade läckor och täppte till hål i mitt spel. Jag läste böcker, tittade på videor, använde verktyg – min nyfikenhet och kärlek till spelet drev mig att ständigt söka förbättring. Det är ungefär historien, eller hur? Den som du har hört tusen gånger från framgångsrika människor inom alla områden. Den som förpackas i YouTube-innehåll och motiverande tal. Och allt är sant. Men det är bara halva historien. Jag hade också många fördelar som jag inte förtjänade och inte kunde kontrollera. Min pappa var ett matematiskt geni och en extremt begåvad lärare. Han lärde mig allt jag skulle lära mig i grundskolan när jag var fem år. Jag lärde mig kvadratrötter innan mina klasskamrater lärde sig addition. Jag kom från ett stabilt hem där min mamma fostrade min empati, självmedvetenhet och känslomässiga stabilitet. Och emotionell stabilitet, visar det sig, kommer mycket lättare när du har stabilitet i livet – när dina grundläggande behov är tillgodosedda och du inte oroar dig för hyra eller mat eller om du och din familj är säkra hemma. ...