1 år idag sedan min mormor gick bort. Vid hennes gravplats i morse, stående vid den dubbelt så breda gravstenen som en dag kommer att rymma både henne och min morfar. Hur konstigt och tungt det känns att stå tillsammans med någon man älskar över det som ska bli deras egen grav. Runt omkring mig fanns namn på mor- och farföräldrar och föräldrar som jag har känt, och den tysta påminnelsen om att om inte allt för länge kommer vi också att vara där. Gör det mesta med idag, anon. <3