Boomers och även yngre Gen X organiserade sin tid kring tv. En kille kan se utdrag ur en morgonshow, jobba hela dagen och sedan titta på Walter Cronkite. Sen kanske äta middag med frun och barnen, umgås – och titta på Johnny Carson, gå och lägga sig. Detta verkar löjligt för yngre människor, och det är löjligt. Men det gav en slags daglig orientering som en lättare version av militärskolan. Om du inte behöver tänka på vad som kommer att hända varje dag - det gör livet lättare. Nu kastar vi ner folk i den djupa delen av poolen utan några skyddsräcken - inget som orienterar dem alls. De har inga tydliga karriärvägar. De förväntas arbeta timmar som är omänskliga – och inte göra något kreativt arbete som främjar dem alls. Och de vet inte vad som kommer härnäst. Det är ett helt instabilt, desorienterande liv som gör de flesta människor olyckliga. Och så undrar vi över födelsetalen eller Luigi eller Antifa.