Dutchtide gav mig chansen att skriva ett brev till mig själv, och hans tema - den ensamma vägen - träffade mig djupt. I fem år var CyberBrokers mitt liv. För några månader sedan var vi tvungna att sakta ner för att bevara kapital, vilket höll Drifters och Mechs vid liv även utan ett team. Kort därefter drabbades jag av ett missfall tre månader in i graviditeten. Att förlora både mitt företag och mitt ofödda barn på så kort tid var tungt. Även med min fantastiska man vid min sida kände jag mig ofta ensam på den vägen. Men i tystnaden fann jag utrymme att lyssna på mig själv. Dessa förluster fick mig att reflektera över tid, syfte och om jag skapade på det sätt jag verkligen ville. Jag har alltid längtat efter att arbeta med mina händer, bortom färg på duk, och i den stillheten började jag se en ny väg: att expandera kryptokonst till den fysiska världen - reliker som berättar Bitcoins historia, tillverkade med guld, trä och ädelstenar och infunderade med teknik. Visionen är tydlig, och den har gett mig en nytändning. Det fyller mina dagar och nätter och känns som det arbete jag är menad att göra. I måndags tog jag mitt första stora steg på den här vägen: jag utbildade mig till guldsmed, jag reste långt från min man och mina barn för att lära mig av mästare, så att jag kan förverkliga den här visionen. Vägen är ensam, men den är också full av mening och jag är tacksam över att vara på den.