Det är anmärkningsvärt hur varje större tragedi nu omedelbart ger upphov till ett slags crowdsourcad dokumentärserie i flödena i realtid. Olika människor blir oavsiktliga berättare... Vissa lägger upp råa bilder, vissa lägger till skakiga analyser, andra gräver upp gamla citat och bilder (som den där juldagsmorgonbilden här). Varje del känns som ett avsnitt som släpps i realtid, och algoritmen syr ihop det till en narrativ båge vare sig vi vill det eller inte. Resultatet är i princip en live action Netflix-dokumentär fast utan redaktörer, faktagranskare, etc. Någon annan som tycker att detta är vansinnigt?