Jag gillar att träffa människor utanför kryptorymden som inte redan har en förutfattad mening om mig bättre. Det är konstigt när andra projicerar antaganden, ibland en blandning av besatthet och dold förbittring över min framgång, samtidigt som de fortfarande kallar sig mina vänner. I mitt huvud är jag bara en vanlig person som vill bli behandlad som en sådan.