När jag växte upp var jag superintresserad av flyg. Det finns ett koncept som jag har lärt mig som kallas "point of no return". På en landningsbana finns det en viss punkt där du måste nå starthastigheten. Om du inte gör det har du inte tillräckligt med utrymme för att sakta ner. Du kraschar. Mycket av det som händer under starten är att piloten arbetar för att få flygplanet till den hastigheten. Du har alla dessa system som arbetar för att se till att det händer, och du har tornkontroll som vägleder dig att accelerera. Affärerna är likadana. Du behöver en viss hastighet, ett visst momentum, för att faktiskt lyfta. Men till skillnad från luftfarten finns det ingen tornkontroll. Ingen säger till dig: "Öka hastigheten, annars kommer du att krascha." Det är därför jag gillar att vara i Dubai. Staden ger dig referenspunkter. Du kan se hur snabbt andra människor rör sig och kontrollera om du håller jämna steg. Entreprenörskap är som att ge sig av på natten utan ljus och utan instrument. Om du åtminstone kan se ett annat plan bredvid dig vet du om du är för långsam och behöver accelerera. Jag träffade till exempel en kille förra året vars företag var hälften så stort som mitt. Idag är hans dubbelt så stor som jag. Jag växte också, men att se honom tvingar mig att fråga: vad gjorde han annorlunda? Var hamnar jag på efterkälken? Det är vad Dubai ger dig, ständig omkalibrering. För dem som bara vill bygga ett litet företag fungerar vilken stad som helst. Men om du vill spela stort behöver du referenspunkter. Du måste vara omgiven av människor som tvingar dig att öka farten.