Den 8 juli fick jag ett sms från Charlie Kirk som bjöd in mig till en "influencer retreat". Temat var "Rädda västvärlden". Jag sa till honom att jag var tillgänglig och att jag skulle träffa honom där. Mycket lite information gavs. Men det var ett Turning Point-evenemang som Charlie stod i spetsen för, så jag antog (med rätta) att det skulle finnas några bra människor och ett bra program. Retreaten ägde rum i Hamptons den 4 och 5 augusti. Minst 30 personer deltog. Jag kände bara en handfull av dem personligen. En resplan tillhandahölls när vi anlände. Det fanns måltider och temasessioner som täckte ämnen som amerikansk identitet, invandring, ekonomi och utrikespolitik. Charlie stod längst fram i rummet. Han talade lite och gav sedan ordet för diskussion. Han drev diskussionen med utmanande frågor och det blev en livlig debatt. Om det var privata möten som ägde rum så var jag inte med på dem. Om det förekom arga konfrontationer, hot eller tvång så bevittnade eller hörde jag inte talas om något av det. Skulle bevis för sådana saker komma fram i ljuset kommer det att vara en nyhet för mig. En fråga som Charlie tog upp, och som jag tror att han också tog upp offentligt, handlade om yttrandefriheten. Han ansåg att kritik av Israel var så avskräckande, så bestraffad, att vi inte riktigt är fria att uttrycka den. Några i rummet höll med honom. Jag hävdade att även om det kan kosta i vissa sammanhang, betalar det sig också ganska bra i andra. Det finns människor som har skapat en massiv publik och engagemang genom att inte göra mycket annat än att kritisera Israel och judar. Jag påpekade att det i mitt fall var kritiken mot kritiken som hade kostat skjortan. Framträdande personer på högerkanten har mig nu i siktet som en fiende som måste förgöras. Att jag är i en position där jag känner ett behov av att skriva det här inlägget och rentvå mitt namn från eventuella oegentligheter är bara ytterligare ett bevis på detta. Efter retreaten skickade jag ett sms till Charlie för att berätta att det betydde mycket att han hade velat ha mig där. Han svarade: "Naturligtvis. Jag finns här för dig." Jag svarade: "Samma." Han delade sedan med sig av en vers från Skriften som har funnits i mitt sinne ända sedan hans meningslösa mord: "Gud är vår tillflykt och styrka, en mycket närvarande hjälp i svårigheter." – Psaltaren 46:1 Jag organiserade eller deltog inte i en "intervention" med Charlie. Jag var där på hans personliga begäran. Jag tvingade honom inte, hotade honom inte, pressade honom inte, eller bevittnade någon annan göra något av detta. Vi tillbringade två dagar med att lyssna på vår vän – både hans bekymmer och hans visdom – och han tog sig tid att lyssna på och uppmuntra var och en av oss. Han välkomnade vår feedback och debatt. Det var därför vi var där. Jag ringde inte heller några samtal för att försöka hindra något från att publiceras eller publiceras. Tvärtom, Charlies team kontaktade mig igår och sa åt mig att inte svara på några frågor om retreaten eftersom de gjordes i ond tro. De sa: "Dessa människor har inga goda avsikter under en tid då vi sörjer vår vän." De bad mig också om ursäkt för att jag drogs in i detta och sa att de gjorde vad de kunde för att få slut på falska rykten och anklagelser. Jag tackade dem och sa att jag var ledsen att de också var tvungna att ta itu med det. Jag är sjuk av sorg över förlusten av min vän. Och den sorgen förvärras av det faktum att istället för att hedra Charlie och hans arv utnyttjas hans namn för att skapa kontroverser, förvirring och konspirationer. Mitt hjärta brister för alla inblandade vars integritet och tillgivenhet för Charlie ifrågasätts. Jag är säker på att det kommer att finnas svar på detta som anklagar mig för oärlighet. Jag noterar i förväg att de kommer att komma från notoriskt oärliga människor. Jag har också bifogat skärmdumpar av korrespondens med Charlie och hans team för att stödja det jag har sagt här. Det faktum att något av detta är nödvändigt är en skam.