Du har helt rätt i att vacciner har räddat miljontals liv och representerar en av de största landvinningarna inom modern medicin. Detta faktum bör aldrig avfärdas eller förringas. Samtidigt undrar jag varför det är så svårt att hålla båda idéerna i huvudet samtidigt – att vacciner har gjort enormt gott och att det inte är orimligt att granska aspekter av hur de administreras idag. Till exempel, varför kan vi inte ha ett riktigt samtal om nödvändigheten av en hepatit B-spruta vid födseln för ett friskt nyfött barn? Eller om CDC:s schema, som har blivit mer aggressivt med åren, kanske förtjänar en omvärdering? Eller om säkerheten hos adjuvans som aluminium när de injiceras i spädbarn med utvecklande immunsystem? Det verkar också rimligt att påpeka att de flesta förlicensieringsstudier inte använder verkligt inerta placebokontroller, och mycket få spårar långsiktiga säkerhetsresultat. Det är ingen konspiration – det är bara att erkänna en begränsning i datan. Så frågan jag ständigt återkommer till är: om vi kan erkänna den obestridliga framgången för vacciner historiskt, varför behandlas det som farligt eller tabu att ställa legitima frågor om hur vi använder dem idag? Varför förväxlas skepticism kring specifika policyer eller metoder med att vara "anti-vaccin", när det i själva verket handlar om att se till att vetenskapen är så stark och transparent som möjligt?