Några reflektioner om livet efter utträdet som grundare... När jag klev ut ur VD-rollen på Morning Brew kände jag mig misslyckad. Jag lämnade rollen eftersom jag inte kunde växa in i de nya kraven på VD:n, som var helt annorlunda än för ett företag i ett tidigt skede. När jag klev ut var jag faktiskt inte ens verksam som VD. Min medgrundare hade egentligen precis tagit på sig rollen som VD. Och jag var liksom bara som att sväva i rymden och gjorde inte så mycket. Det var en riktigt konstig känsla. Externt uppfattades jag som en stor framgång. Internt kände jag mig misslyckad, oförmögen att skala upp med min verksamhet. Efter att jag klev ut försökte jag bara ta ett slag och bara sitta och vara. Det var inte bara tråkigt, utan jag insåg att jag har ett medfött behov av att arbeta mot något. När jag inte arbetade mot någonting, fann jag mig själv och mitt sinne förtvina. En del av anledningen till att jag fortsatte att starta företag var att entreprenörskap var det enda jag kände till som tillät mig att vara nyfiken, vara uppfinningsrik och arbeta mot något större än mig själv. Nu känner jag att jag är på en riktigt bra plats, men inte immun mot utmaningar. De största jag står inför... 1) Jag har blivit riktigt bra på att delegera ansvar, men jag oroar mig för att jag inte får den djupa kunskap som krävs för att fatta bättre beslut. Jag tycker om att delegera eftersom det ger mig inflytande, men jag saknar att vara i leran. Massor av insikter ligger i leran. 2) Fokusera. Jag startade ett antal företag efter att jag lämnade företaget och nu känner jag mig dragen i många företag, samtidigt som jag försöker vara en bra far och make. Tiden är ändlig, oavsett hur mycket du delegerar eller AI:ar dig själv från jobbet. Hoppas detta hjälper en grundare att känna tvivel och tro att alla har räknat ut det.